”Är det så vi tar vara på våra bästa hjärnor?”

Så resonerar Mats Gerdau när han kommer fram till behovet av elitklasser. Källan till hans funderingar är en artikel i Dagens Nyheter där forskningen av en professor i pedagogisk psykologi vid Högskolan i Jönköping återges. (Hur korrekt den återges är en annan fråga som jag för tillfället blundar inför).

Kort sammanfattat: DN menar på att nio av tio ”särbegåvade” elever minns tillbaka på sin grundskoletid som mörk och full av bestraffningar från klasskamrater och lärare. Nio av tio.

Det känns som en osannolik siffra. Jag vet inte hur man ska förhålla sig till den. Däremot har jag en fråga till Gerdau: Vilka hjärnor behöver vi inte hand om?

Jag förstår inte uttrycket ”särbegåvade elever”. Vad är motsatsen till särbegåvad? Som-alla-andra-begåvad? Snälla förklara.

2 kommentarer
  • Jens
    Posted on 2009-03-08 at 12:44

    Särbegåvad kallas det för att man vill betona att alla har begåvning, men att vissa barn har alldeles speciella förmågor. Det låter helt enkelt bättre än att säga hög- och lågbegåvade, men skickar givetvis mera positiva signaler till de som inte är supersmarta. Den andra positiva effekten tycker jag, (som är pappa till ett särbegåvat barn) är att det lyfter fram det faktum att särbegåvning betyder att det finns särskilda behov. Hade man kallat det för högbrgåvat hade man gått i fällan och trott att det här blir en dans på rosor.

    Och det blir det inte… och just lärare har ytterst svårt att förstå vad det innebär i praktiken och de kan normalt inget heller om detta. De jobbar inom normalfördelningskurvan…

    Men tänk så här om en särbegåvad elev: alla sinnen är på helspänn hela tiden och suger upp allt som kommer i ens väg. Det bara forsar in… spjällen är öppna och sorteras effektivt in i små lådor för analyser. Vissa saker är irriterande: Klädlappar i nacken måste klippas bort, all mat smakar äckligt (för mycket?).
    Annat omskapas till fantastiska teorier om allting. För ett särbegåvat barn är det enkla komplext och det komplexa enkelt… de räknar lätt fel på ”matten” men föstår kocept som kvadratiska funktioner och geometriska serier.
    Läroböcker är meningslösa. Min son läser de långa artiklarna Times och Newsweek (han går i intl skola, dock inte utan problem). Det mesta läraren säger finns på plats i skallen, sedan blir det läxa på samma sak. Och läxgenomgång. I tolv år…puh! till slut stänger man av flödet och blir passiv.

    Nu fick du både definition och beskrivning. Tack för en läsvärd blogg med fina anekdoter och tankar bortom de politiska stollerierna.

  • Killfrökens Blogg » Kommentarer till en kommentar
    Posted on 2009-03-08 at 19:47

    […] I tolv år…puh! till slut stänger man av flödet och blir passiv.” Så avslutar Jens en kommentar här. Han är pappa till ett särbegåvat barn och kan ge en bild som jag nog aldrig […]

Kommentera