“Om man har tråkigt kan man kanske ha dem nära sig?”
Orden kommer från en okänd elev i min närhet som svarat på en enkät om hur robotar skulle kunna användas i framtiden. Tanken slår mig så hårt att jag tappar fokus och måste samla mig en milisekund. Det är lika genialt som oväntat, precis som mycket annat i det här yrket.
För lite mer än ett år sedan fick jag en assistentroll i Lilla kommissionen, en del av Digitaliseringskommissionen där åtta barn/unga från hela Sverige ska ge sitt perspektiv på digitalisering. Jämte en kommission av vuxna teknikexperter så ska de bidra med ett framtidsperspektiv. För att citera en otroligt begåvad person knuten till kommissionen så är de där i egenskap av ”paradigmbefriade framtidsexperter”. (Läs mer här och här.)
Det är ett sätt att se på sina elever som man borde ta sig tiden att då och då ta. Det är ofta att jag ser att de inte ser och tänker på saker på samma sätt som jag. Däremot är det inte särskilt vanligt att jag tar mig tid att utforska precis hur de ser på saker och ting. Det vill jag göra mer!
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera