Drömmen om en revolution – Del 1

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hur staten (närmare bestämt regeringen) gick in och ändrade i det slutgiltiga förslaget till kursplanen för Geografi. Framförallt handlar det om att man slår fast att barn som är små (yngre än hgögstadiet) inte klarar av att lära sig saker som ligger fysiskt långt bort och att det därför är vettigt att barn först måste lära sig alla landskap och alla länder i Europa innan man kan gå vidare och lära sig annat. Det kan verka som att allt det här är självklarheter som inte går att ifrågasätta. Men då gör man det fatala misstaget att blanda ihop sin egen grundskola med den utbildning som dagens elever får.

En positiv konsekvens av globaliseringen och den tekniska utvecklingen som skett de senaste årtiondena är att det inte längre är sant att det som ligger geografiskt nära också är elevnära. För en elev i Helsingborg kan det vara betydligt lättare att förstå varför USA har 50 delstater än varför Medelpad och Hälsingland inte är ett och samma landskap.

Det är här min dröm om en revolution kommer in:
För lärare är, i egenskap av tjänstemän, skyldiga att följa de direktiv som ges. Men vad händer när det ges motstridiga direktiv? Vad händer när kursplanen i geografi strider mot kravet på elevnära undervisning som anges i  läroplanen? Eftersom det är exakt samma regering som beställt/godkänt båda två är det svårt att veta vilka direktiv som gäller.

Är det då upp till varje lärare att själv tolka? (Antagligen är det INTE så.)
I så fall tycker jag att vi gör gemensam sak och väljer att tolka styrdokumenten på samma sätt:

Eftersom Kursplanen i geografi inte längre är förankrad i varesig aktuell forskning eller beprövad efarenhet måste vi blunda för de delar i samma kursplan som inte är förenliga med övriga läroplanen (både den nuvarande, Lpo 94 och den kommande, LGR 11).