Ett annat perspektiv på elevkontakter online

Det pratas mycket om facebook och skolan. Framförallt så pratas i det skolkretsar om huruvida det är rätt eller fel att ha sina elever som kontakter på facebook. Är det professionellt? Är man mer privat på nätet än i klassrummet? Får man fler möjligheter i klassrummet om man engagerar sig i sina elever? Eller är det en form av trakasserier?

För mig är det där både en intressant och samtidigt en oerhört meningslös diskussion. (Gör det som passar dig. Så!) Något mer intressant har hänt mig de senaste veckorna:

Jag och mina kollegor har börjat kika på Google Reader för att etablera en gemensam omvärldsbevakning. Förhoppningen är att det ska kunna lyfta oss förbi tanken om en datorburk per elev till att handla mer om hur vi kan utveckla vår skola. Reader är en sorts RSS-samlare (för att kunna följa många bloggar på ett och samma ställe) med inbyggd social funktion, så att vi kan dela guldkorn med varandra. Det intressanta som börjat hända är att en del elever har hittat mitt Reader-flöde och vill börja prenumerera. Med andra ord vill de ha tillgång till den professionella diskussionen som jag och mina kollegor börjat.

Nu ska man inte övertolka situationen. Antagligen är det så att Google har någon fin rekommendations-funktion som tipsat dem om att följa mig i en tjänst som de inte har en aning om. Men tanken på elever som tar en aktiv roll som skapare av sin skolas utveckling är ändå lite kittlande. Tänk dig en skola där lärarna följer diverse skolbloggar och tipsar varandra om intressanta grejer som kan vara värda att utveckla. Visst vore det coolt? Tänk dig sen en skola där de elever som ville fick vara en del av samma process, både som läsare och som tipsare. Hur coolt vore inte det!?