Sidor
Credo
"What you share with the world is what it keeps of you."
En kollega introducerade mig idag för Skolverkets nationella uppföljning av de nationella proven. Statistiken för våren 2011 blev nyligen offentliga. Bland det mest oroväckande är att nästan var femte elev i årskurs nio inte når godkäntgränsen på de nationella proven i matematik. Det känns lite sådär.
Tydligen är det inte ett trendbrott. Så har det varit rätt länge.
Då tänker jag att något är fel. “Alla barn är födda konstnärer, problemet är att fortsätta vara konstnärer när vi växer upp”. Så lär Pablo Picasso ha sagt. Jag tänker att det är lite likadant med skolans matematikundervisning. Jag vill tro att min främsta uppgift som mattelärare är att bevara mina elevers nyfikenhet inför matematiken. Den kan ta dem längre än vad jag kan på mina fem-sex år.
Med ett par i lärargeggan börjar jag få perspektiv på det här med lärarutbildning. Särskilt tydlig framstår bristen på didaktik. Där är det svårt att tänka sig en särskilt högkvalitativ lärarutbildning så länge som det ofta saknas relevant erfarenhet av praktisk verksamhet. Fast det är en ful sak att säga i akademiska sammanhang, så det har ni inte hört från mig. Det var någon annan.
Jag minns hur vi hade en gästföreläsare ett par gånger som vigt sitt liv åt att studera moln. (Han hade säkert någon typ av lärarutbildning i grunden.) Han menade att man kan ägna en kvart om dagen eller så till att titta på moln. Dagens Moln föreslog han som projektnamn. Vi tittade på varandra och frågade oss själva om det verkligen kan ha ett pedagogiskt syfte som går att försvara.
Idag kan jag att tänka på samma farbror när jag hittade en artikel på NASAs hemsida om ett skolprojekt som drivs där. Från och med årskurs sju kan man hjälpa NASA (som antagligen pysslar lite med väder/klimat och inte bara rymden) med att samla in data om just moln. Det handlar om en NO-lärare som i tio års tid fixat så att han sjundeklassare (motsvarande våra sjätteklassare) får delta i insamlingen av ett projekt som senare leder till riktiga forskningsresultat.
Vad projektet heter? Det är nästan bäst av allt: Students’ Cloud Observations On-Line. Det förkortas, i bästa Gröngölingsanda S’COOL…
Att jag har en relation till pengar som liknar Clark Kents relation till kryptonit märks. Om inte annat på mitt val av yrke. Ändå tänkte jag viga ett inlägg till att det här med pengar. Skolpengar.
I en nyutgiven bok argumenterar Svenskt Näringsliv för att skolan inte blir bättre bara för att den får mer pengar. Det krävs att pengarna riktas rätt också. I sak tror jag att författarna har rätt. Ett hett exempel på investeringar som enligt Svenskt Näringsliv är bra skulle då kunna vara regeringens satsningar på att utveckla ämnesdidaktik i matematik, naturvetenskap och teknik i den svenska skolan. 525 miljoner kronor (vilket i sammanhanget är lite pengar) som är öronmärkta till noga planerade projekt. Det är pengar med en tydlig mottagare.
Notera hur det krävs två saker: pengar och mottagare. Det räcker inte med den ena om man inte har den andra. Som det är idag fördelar 60% av Sveriges kommuner sina skolpengar efter en schablon (”Så här mycket får varje elev kosta. Alla måste kosta lika mycket.”) I de kommuner som riktar en del av sina skolpengar till de områden/elever som behöver få kosta mer så är det fortfarande 94% av resurserna som fördelas med en schablon. Alltså är det bara 6% av pengarna som har en genomtänkt mottagare. Så kan vi inte ha det.
Samtidigt är det en omställning som kommer att ta många långa år. Om vi ska kunna ställa om maskinen Skolan till att bli effektivare, utan att sluta producera underbara medmänniskor med tillräcklig kompetens för att ställa allting till rätta, så behöver vi få behövs fler smarta regeringssatsningar och fler kompetenta lärare. Inte färre.
