Mer på riktigt.

Med ett par i lärargeggan börjar jag få perspektiv på det här med lärarutbildning. Särskilt tydlig framstår bristen på didaktik. Där är det svårt att tänka sig en särskilt högkvalitativ lärarutbildning så länge som det ofta saknas relevant erfarenhet av praktisk verksamhet. Fast det är en ful sak att säga i akademiska sammanhang, så det har ni inte hört från mig. Det var någon annan.

Jag minns hur vi hade en gästföreläsare ett par gånger som vigt sitt liv åt att studera moln. (Han hade säkert någon typ av lärarutbildning i grunden.) Han menade att man kan ägna en kvart om dagen eller så till att titta på moln. Dagens Moln föreslog han som projektnamn. Vi tittade på varandra och frågade oss själva om det verkligen kan ha ett pedagogiskt syfte som går att försvara.

Idag kan jag att tänka på samma farbror när jag hittade en artikel på NASAs hemsida om ett skolprojekt som drivs där. Från och med årskurs sju kan man hjälpa NASA (som antagligen pysslar lite med väder/klimat och inte bara rymden) med att samla in data om just moln. Det handlar om en NO-lärare som i tio års tid fixat så att han sjundeklassare (motsvarande våra sjätteklassare) får delta i insamlingen av ett projekt som senare leder till riktiga forskningsresultat.

Vad projektet heter? Det är nästan bäst av allt: Students’ Cloud Observations On-Line. Det förkortas, i bästa Gröngölingsanda S’COOL…