Sidor
Credo
"What you share with the world is what it keeps of you."
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hur staten (närmare bestämt regeringen) gick in och ändrade i det slutgiltiga förslaget till kursplanen för Geografi. Framförallt handlar det om att man slår fast att barn som är små (yngre än hgögstadiet) inte klarar av att lära sig saker som ligger fysiskt långt bort och att det därför är vettigt att barn först måste lära sig alla landskap och alla länder i Europa innan man kan gå vidare och lära sig annat. Det kan verka som att allt det här är självklarheter som inte går att ifrågasätta. Men då gör man det fatala misstaget att blanda ihop sin egen grundskola med den utbildning som dagens elever får.
En positiv konsekvens av globaliseringen och den tekniska utvecklingen som skett de senaste årtiondena är att det inte längre är sant att det som ligger geografiskt nära också är elevnära. För en elev i Helsingborg kan det vara betydligt lättare att förstå varför USA har 50 delstater än varför Medelpad och Hälsingland inte är ett och samma landskap.
Det är här min dröm om en revolution kommer in:
För lärare är, i egenskap av tjänstemän, skyldiga att följa de direktiv som ges. Men vad händer när det ges motstridiga direktiv? Vad händer när kursplanen i geografi strider mot kravet på elevnära undervisning som anges i läroplanen? Eftersom det är exakt samma regering som beställt/godkänt båda två är det svårt att veta vilka direktiv som gäller.
Är det då upp till varje lärare att själv tolka? (Antagligen är det INTE så.)
I så fall tycker jag att vi gör gemensam sak och väljer att tolka styrdokumenten på samma sätt:
Eftersom Kursplanen i geografi inte längre är förankrad i varesig aktuell forskning eller beprövad efarenhet måste vi blunda för de delar i samma kursplan som inte är förenliga med övriga läroplanen (både den nuvarande, Lpo 94 och den kommande, LGR 11).
Idag annonserades den nya läroplanen för grundskolan. Anne-Marie Körling skrev utifrån själva presskonferensen ett alldeles lysande inlägg på sin blogg om vikten av korrekta skolord. Hon tar upp begreppet katederundervisning och frågar om vi inte får skylla oss själva om ordet kommer tillbaka när vi inte hittat ett vettigt substitut. (Jag brukar använda ordet “lärarprat” med eleverna och “genomgång” med elever och föräldrar.)
Annars är det ord som jag fastnar för under samma presskonferens inte ett ord utan snarare läroplanens namn. LGR -11. Alla grundskolans läroplaner i modern historia har hetat LGR -[årtal], utom den nuvarande. Den fick namnet Lpo -94, och den fick det av en anledning. LGR står för Läroplanen för Grundskolan. Lpo har en betydligt mer tekniskt namn. Ändå föredrar jag med all ivrighet i min kropp en ny Lpo framför ännu en LGR. Varför? För att Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet inberäknar just förskoleklassen och fritidshemmet. Den tar sin organisatoriska grund i hur eleverna uppfattar kopplingen mellan skolans olika verksamheter: total.
LGR -11 är inte döpt på slump. Det är ett markerande avstamp ifrån det samlade greppet om hela skolan. Samma grepp som gör att varenda unge idag har massvis med kompisar att lita på och luta mot när första skoldagens pirriga fjärilar kommer. Samma grepp som gör att elever som plötsligt inte kan sitta still på lektionen kan bli förstådda och bemötta på skolgården innan det vuxit till en permanent lärskada. Samma grepp som gör att gymnasisterna som alldeles strax börjar springa på studentskivor fått växa upp i världens tryggaste skola. Men visst, vi kan väl ta en till LGR då….
