Det är morgon och kanske femton eller tjugo minuter innan eleverna (idag en skara sex-, sju- och åttaåringar) släpps in i klassrummet. Jag traskar runt och repeterar schemat/ funderar om det är något som jag har missat/ plockar i ordning sånt som fritids glömde föregående dag. I målarrummet hittar jag en hög med papperslappar som jag samlar ihop och lägger i pappersinsamlingen. I ett plötsligt infall plockar jag upp en av papperslapparna och ser efter vad det är.

Där hittar jag ett litet grönt hjärta och texten:

Till Charmören
Från din älskade . . .

Jag går ut i hallen och fäster lappen på Charmörens krok.

Kanske femton eller tjugo minuter senare, när eleverna väller in i klassrummet i riktning mot samlingsringen, väller också en mycket glad Charmör in.

4 kommentarer
  • annemarie
    Posted on 2008-12-16 at 08:15

    Ja, vem skulle inte bli glad. Anne-Marie

  • Anna - lärare för nyanlända
    Posted on 2008-12-17 at 15:33

    Fint gjort! Både av dig och av den som gjorde hjärtat.

  • Killfrökens Blogg » En annan konflikt om Iran
    Posted on 2009-09-16 at 22:24

    […] Vet du vad Bill och Bull (två jämngamla klasskamrater som alltid ses tillsammans) sa till mig och Charmören? Jag (hinner inte svara):… Nästangråtande barnet: Att vi är avundsjuka! Dom sa så här: […]

  • Killfrökens Blogg » Min nya titel
    Posted on 2010-01-08 at 17:23

    […] få på sig lämplig klädsel och ändå få ut en vettig mängd lektid innan rasten är slut) när Charmören kommer fram till […]

Kommentera