Min hjälte

Jag har en elev som är tio år gammal och kanske den smartaste ungen som finns. Vi kan kalla henne Vetenskapsungen, eftersom hon och hennes familj varje måndagskväll samlas runt Vetenskapens Värld för familjemys. De kollar och sedan har de långa prat om vad de just sett. Det kan låta sjukt, men verkar vara något som de allihop både uppskattar och ser fram emot. Helt enkelt en genialisk unge som har hemförhållanden som optimerar lärande. Lärare gillar!

Idag sprang jag på Vetenskapsungen på skolgården. Jag var på väg från matsalen. Hon var på väg till sandlådan för en av vårens första kulputtningsjippon. (Mina elever är tokiga i kulputtning!) Vi pratade lite om våren, den nysmälta snön och naturligtvis också kulputtning.

Jag: Du gillar kulputtning eller hur?
Vetenskapsungen: Jaaaaaa! Eller…. Alltså… Jag gillar att sätta upp kulstånd och att vinna kulor. Men sen bryr jag mig inte så mycket om vilka kulor jag har….
Jag (ska precis säga något smart): ….
Vetenskapsungen: Så jag har en plan!

Vid det här laget började hon berätta om hur hon helt enkelt inte behöver en förmögenhet av puttekulor och därför ska ta hjälp av sin mamma och mammans konto på Tradera för att sälja sina kulputtningsvinster till högstbjudande. Alla vinster kommer hon att ge ”till fattiga barn som behöver pengarna mer än mig. På det sättet kan jag ha kul på rasten och samtidigt hjälpa några andra barn.”

Vad jag vet finns auktionen inte uppe än. Men så snart den gör det så lägger jag ett bud, och jag vill uppmana er alla att göra detsamma.