Vi hade en ganska spektakulär olycka på skolgården i eftermiddags. Lång historia kort: två stora röda BRIO-cyklar i ett chicken race med totalt sex elever som förr eller senare rullar runt på asfalten. Resultatet: Egentligen inte mer än ett par skrapsår, trasiga strumpbyxor, sönderrivna jeans (på knäna) och massvis med tårar. Det är i sig inget att blogga om, men uppståndelsen efteråt är desto muntrare.
När barnen plåstrats om och tröstats återvänder någon sorts ordning. Skaran åsåkdare plockar upp hoppstyltor, puttekulor och spadar och återgår till sitt. Kvar står ett par ungar.
Pojke (sju år): Alltså såg du flickan i vår klass? Såg du hennes knä? Det var ju helt blödigt!
