Idag for jag, min kollega och våra elever på lägerskola. Det är ett par mil bort och inget märkvärdigt. En lugn och skön plats där kidsen har det gött tillsammans, typ. Det roliga är att jag, trots att jag bara spenderat några få minuter på skolan idag, ändå hann springa in i två elever (åtta år gamla) som på något vis drog in mig i ett samtal om delfiner.
Pojke #1: Killfröken! Eller hur är delfiner smarta djur?
Jag: jo, de sägs vara väldigt smarta. Men det är väl svårt att veta riktigt, tänker jag….
Pojke #2: Meh! Är de verkligen smartare än människor?
Pojke #1: Killfröken sa ju just det!
Jag (som inser konfliktens kärna): Mjo, alltså…. Ibland är väl människor smartare men ibland är delfinerna kanske smartare?
Båda killarna ser på mig som om jag vore en utomjording.
Jag (sätter ner mina grejer och sätter mig på knä): Okej. Tänk dig att du ska fånga fisk, är det bäst att vara delfin eller människa då? Delfinen, visst? Men om du istället ska rensa och steka fisken på grillen för att göra en smarrig middag, då är det lättare om man är människa? Eller om du ska dra några roliga vitsar, då är det ju tur om man är människa?
Pojke #2 (som nu bytt perspektiv): Fast då beror det ju på om man ska dra vitsar för människor eller delfiner!
Jag: Jaaa…. Joooo….
Det fascinerar mig hur otroligt fundamentala barnsamtal kan vara. En av väldigt, väldigt, väldigt få saker som fascinerar mig mer är just delfiner….
Kommentera