Mitt dåliga samvete och vikten av att skriva för att lära

Hej bloggvänner, ni som aldrig hörs men alltid finns i mina tankar.
Hur är det med er? Är det skönt med lov? Eller jobbar ni även nästa vecka?

Jag tänker ofta att jag ska skriva här. Nästan alltid är det precis innan jag somnar. Då tänker jag ”Imorgon ska jag blogga lite”. Men så blir det inte.
Ibland är det mycket att göra och då får man prioritera kärnuppdraget. Det där vet ni ju.

Men egentligen är det förbaskat synd att inte hinna blogga. Det är väldigt givande. Väldigt väldigt givande. Det ger mig tid att reflektera och bollplank som tar mina tankar ett steg längre. (Tre frågor som jag hade tänkt bolla med er men som jag inte hunnit med; Vad får man experimentera med i sökandet efter den perfekta lärmiljön? Hur mycket borde man tänka på att prata med alla föräldrar runt ett barn? Varför är subtraktion svårt? Vem är jag att utmana gränsen mellan skola och fritid?)

Det känns lite puckat att prioritera bort det. Men så är det och gjort är hjort. Nästa vecka är det lov och efter två monsterföreläsningar kommer jag prioritera upp er. Okej?

Ha en bra helg!