Tisdag eftermiddag och jag har praktisk matematik med mina tio fyror. En av veckans många schematekniska guldkorn.
Jag har utmanat mina elever att beräkna arean och omkretsen på åtta ytor/föremål runt omkring på skolgården. För att göra det mer intressant har jag lovat att de ska få gå hem när uppgiften är avklarad. (Sista lektionen på eftermiddagen när den knappt mättande lunchen sedan länge slutat verka så är detta ett lockande pris, alldeles oavsett hur man ser på skola och skoltid.)
Deras spontana reaktioner låter inte vänta på sig; ”Meh! Tänk om vi är här till klockan fem då!”, ”Jag kommer att missa min träning” och ”Om min mamma blir sur så är det ditt fel”. Allt i vänskaplig ton. Jag försäkrar dem om att den officiella sluttiden gäller, alldeles oavsett hur långt de kommit. Sedan visar det sig att mina elever kollektivt underskattat antingen sin egna matematiska förmåga eller sin samarbetsförmåga för till slut visar det sig att de är klara en kvart före utsatt tid. Perfekt läge att avrunda med ett kort brandtal om hur viktigt det är att se sina egna styrkor och hur mycket man kan åstadkomma tillsammans. Sådana lärdomar är större än läroplanens kursplaner, och definitivt större än mitt tänkta mål med lektionen: Kolla av om de fattar area och omkrets.
Men det mest imponerande av allt, och anledningen till att jag skriver det här blogginlägget, är den korta lilla kommentaren som en elev ger en kompis strax efter att de bestämt sig för att beräkna arean (och sedan även volymen) i vårt superstora 1800-talsklassrum. Det är klassens oemotsagda mattesnille som drar med sig närmaste vän i projektet. Den här eleven ser den drygt fyra meter långa träpinnen som står i ett hörn och föreslår att använda den som mätredskap. Mattesnillet utbrister genuint: ”Åh, vad smart du är!” och jag ser hur kompisen växer. Det är är något stort. Det är samlärande i sin renaste form.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera