Efter två dagar av nationella prov som landar i en känsla hos både mig, mina kollegor och hos våra elever av att det här funkar rätt bra. De kan en fasligt massa saker väldigt väldigt bra. Så klart är jag noga med vad som feedbackas men ändå tror jag att de känner det på sig. Så när dagen nått sitt slut och det är dags att gå hem så ramlar de liksom ifrån i spridda skurar. Det funkar bara inte.
Sagt och gjort. Jag tvingar in eleverna i klassrummet igen. Drar någon harang om ett lag av fotbollsspelare som gjort en fantastiskt bra match med många mål och många snygga passningar. Så ska vi avsluta dagen. Med att tacka för en bra match och applåder åt varandra.
Eleverna hakar på. Jag märker att de sträcker lite på sig. Några ler. Jag high fivar dem alla på väg ut från klassrummet.
Framgång ska prisas. Och ibland är framgången så simpel att det räcker med att komma och delta.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
