The Breakfast Club

I Storbrittanien har det lite varstans dykt upp skolor som har börjat med en ny grej: frukostklubbar. Konceptet är att skolan öppnar en stund tidigare på morgonen och serverar frukost. På vissa ställen är det reserverat för de som inte får en ordentlig frukost hemma och på andra ställen är det för alla som vill.

Jag vet många lärare som skulle tvärvägra att ställa upp på ett sånt projekt om det introducerades i Sverige. Dels därför att det skulle kosta pengar (som antagligen skulle tas ifrån skolans ordinarie budget) och dels eftersom det blir mer ”okvalificerat arbete” för lärarna. Men faktum är att vi inte kan räkna med att alla barn får en bra frukost varje dag. Det kan handla om allt ifrån barn vars föräldrar inte bryr sig till barn som är så morgontrötta att de inte får i sig något. Jag är fullkomligt övertygad om att det är lika vanligt i de ”socialt utsatta” familjerna som i de bäst beställda överklassfamiljerna.

Så varför skulle skolan inte servera frukost åt alla? Menar vi allvar med att vi vill skapa den bästa möjliga skolan för våra elever måste vi vara beredda att ställa oss bakom reformer som innebär extra tid och energi – även om det är något som inte ingår i den klassiska lärarrollen.

På Pittoreska Skolan är det varje dag ett tjugotal barn till frukost. Hälften av dem är där varje dag – varje vecka. Det märkliga är att det är en tjänst som bara erbjuds sex-, sju- och åttaåringarna. De äldre får klara sig själva. Snacka om ett kollosalt feltänk.

Om inte annat borde fler lärare vara intresserade av Frukostklubbar av den enkla anledningen att det är ett gyllene tillfälle att innan skolan börjar sitta ner med en liten grupp elever och samtala. Det handlar inte om att vara social. Det handlar om att innan vi börjar skoldagen och förväntar oss att eleverna ska prestera borde vi vara skyldiga att först ta reda på vilka krav vi kan ställa JUST den här dagen med JUST den här gruppen…