Alla dessa skäggon förstör min undervisning…

Vetenskap & Allmänhet lät (i samband med ForskarFredag 2007) 3 000 barn i sex-tolvårsåldern rita sig själva som framtida forskare. Förutom att det är en väldig massa teleskop, förstoringsglas och annan utrustning som framförallt används i naturvetenskaplig forskning så finns det en del intressanta tendenser:

• 75 procent av forskarna har glasögon och/eller skägg (trots att uppgiften var att skapa ett självporträtt – ett framtida modelöfte?)
• De yngre eleverna placerar forskarna utomhus (klättrandes, krypandes, simmandes,  körandes eller flygandes) samtidigt som de äldre eleverna istället placerar forskarna i traditionella inomhusmiljöer (typ lab-salar och liknande).

Frågan är vad dessa kidsen har att lära oss som ansvarar för deras utbildning. (Förutom att en god portion av flickorna känner sig manade att – om de vill bli forskare – odla skägg!) Uppenbarligen är det här ett område där det inte är kunskap utan fördomar som styr vilken uppfattning kidsen har. Det är allvarligt – för hur kan man växa upp och bli en god forskningskonsument om man har en galen inställning till forskare? Blir forskning rent av betydelselös när forskare inte är ”vanliga människor som du och jag”?

Kanske borde man ha fler forskare i skolan? Forskarna skulle inte undervisa (det är ju lärarnas jobb) utan snarare bara vara där och berätta om sina jobb.

Jag gillar den tanken. Det är ju trots allt så att vi i skolan när en dröm om att våra elever ska växa upp och fortsätta vara vetgiriga. Då borde väl forskare vara de bästa idolerna vi kan ge våra elever?