Under dagens seminarium hamnade jag i en diskussion om hur skolan och Polisen kan samarbeta. Bland annat fick jag höra den här historien:
En skolledare i en mellansvensk kommun skulle visa sina elever (i högstadieålder) att skolan minsann hade nära kontakt med Polisen (i syfte att avskräcka mobbning – tro det eller ej). För att spara tid och energi nöjde han sig med att (med en polis under vardera arm) gå över skolgården under rasten. Klappat och klart. Senare på eftermiddagen hade rektorn ett möte med några lärare varav den ena började med att förvånat konstatera:
”Så du är kvar här i alla fall. Mina elever tror att du är anhållen…”
Vad lär vi oss av det här? Jo, att det inte finns några genvägar till det perfekta anti-mobbningsarbetet.
(Förresten hittade jag en kul portion fakta idag: Det finns i Sverige ungefär 50 olika program för skolor som vill angripa det här med mobbning. Men bara en (1) av dem är baserad på forskning. Resten är mer eller mindre baserad på joks…)
