Jag har blickat in i framtiden. Det bådar gott. Mycket gott.
I omgångar de varit här. På besök i en annars vanlig verksamhet. Lite i smyg. Uppmärksammade i egenskap av utomstående. Med egna uppgifter och eget material. Lite som ett par utomjordingar som är utplacerade för att studera och sakta infiltrera mänskligheten. Idag kom då invasionen, när alla blivande elever gjorde oss sällskap och hela min blivande klass sågs för första (och enda) gången innan hösten.
I en tredelad åldersblandad miljö är två tredjedelar av ansiktena exakt samma som vanligt. Ändå är det lite magiskt just när de avgående eleverna är annorstädes upptagna och de blivande eleverna har kommit. Det är svårt att säga något de första sekunderna. Man måste liksom vara tyst och ta in. Efter en stund börjar elever vända sig om för att hitta vad det är vi ser på. Länge ska de undra.
Vi försöker förklara. Vi uppmanar dem att se sig omkring och föreställa sig det kommande årets äventyr och delade upplevelser. Plötsligt förstår de.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
