Det är torsdag och vår. 2013. April. Elevens val, vilket för mig betyder en veckas undervisning av 20-talet animeringssugna elever. Vi är mitt i allt och jag trivs. Barnen lär sig och det är gott. Alla elever plockar fram nya egenskaper de inte använt i skolan förut. Eftersom jag funderar på Bring Your Own Device (BYOD) så låter jag egna mobiler och paddor laddas med appar, ibland på skolans bekostnad.
Fem månader senare. September. Nytt läsår. Det är fredag och jag är rastvärd. Hittar två tioåringar (för övrigt några av mina första elever, som jag känt sen dr var fem-sex år gamla). De använder samma animeringsappar för att augmentera sin rast.
Tjugo minuter innan lunch som i slutändan aldrig blir något publicerat men som bekräftar en tanke jag har haft i bakhuvudet ett tag: Det är en stor sak att involvera det eleverna kan, vill och är intresserade av i sin undervisning. Det är något större att ta elevernas (kanske oupptäckta) intressen och göra dem kunnigare och i svepande underlag ’bättre’ på det området.
Kommentera