#58 – det superfarliga med att förbjuda

På sista etappen av min episka resa hem från SETT som tagit mig förbi varenda mellansvensk stad som kan tänkas. På vägen har jag funderat och bearbetat många olika samtal och intryck. Ett av dem är med en ny lärare som arbetar på en skola där mobiler är förbjudna på skoltid. Jag inser att det hänger ihop med företaget som fanns bara ett par mässgolvsmeter därifrån som kränger webbfilter så att du ”kan ha full kontroll på vad dina elever gör på nätet”.

Så här i efterhand tänker jag på ett samtal som jag hade med en elev för fyra-fem år sedan. Hen, en tioåring med polisföräldrar, berättade om hur det var absolut förbjudet att skaffa dåtidens favvo: MSN Messenger. Det kom rätt oförberett och mest från ingenting. Hen berättade att hen skaffat MSN i alla fall, fast i hemlighet. Det hade lillasyster (åtta år gammal) också gjort. Genom en gemensam vän hade de fixat det hemma hos kompisen och därifrån kunde de komma åt sina konton. Ibland brukade de ladda de ner MSN hemma för att när de var klara radera det igen. Jag fick en lång utläggning om deras strategier för hemlighet.

Jag vet inte om de någonsin upptäcktes av sina föräldrar, eller om de fortsatte i hemlighet. Ibland tänker jag på vad de hade gjort om de råkade ut för något dåligt på Internet. Tänk att någon kompis är taskig eller att någon de inte känner dyker upp med skumma inviter. Vem har de två barnen att vända sig till? Vad är sannolikheten att de skulle gå till sina föräldrar och erkänna för att kunna be om hjälp? Jag tror inte det. Även om avsikten, att skydda sina barn från hemskheter som de ser i sin vardag, är god så blir resultatet tvärtom. De här föräldrarna skjuter iväg sina barn i en fråga där barn behöver vuxnas vägledning och stöd för att lyckas och för att lära sig. Det är inte bra.

Jag jobbar inte kvar på den skolan men tänker ofta på de eleverna. De är inte alls ensamma, och de symboliserar väldigt tydligt varför det är så himla viktigt att skolan steppar upp och gör det här med Internet till vår grej. Då spelar det ingen roll att inte alla föräldrar fattar vad som behövs. Det blir mer demokratiskt och tryggare så. Fast då funkar det inte att skolan tänker likadant och skjuter iväg inga elever på samma sätt. Det är därför jag blir lite tokig så fort folk pratar om saker som nätfilter eller mobilförbud i skolan. Det skadar eleverna, på riktigt.

Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.