Imorse insåg jag att det är tre månader tills jag är färdig med min utbildning. På många sätt och vis känns det löjligt. Som om man någonsin blir färdig på riktigt. Lärarskap är ett hanterverk man ständigt måste fortsätta utveckla (hoppas jag).
Samtidigt är det mer än bara lite läskigt. Jag vet att antalet lediga lärartjänster har halverats på ett år och jag vet att det redan innan krisen var svårt att hitta ett bra jobb. Visserligen kan man argumentera för att jag som nyexad borde vara glad för det jag får. Många lärare har börjat sin karriär på en skola som de kanske egentligen inte trivdes på för att sen avancera vidare. Jag tror att det är ett fundamentalt feltänk. Det är i övergången mellan lärarutbildning och lärargärning som man är som allra mest sårbar. Får man ett par bra år i början kan man utvecklas till en fenomenal pedagog men råkar man ut för en dålig skola är sannolikheten stor att man slutar någon annanstans. Som något annat än lärare. Med studieskulder upp till öronen och ett vanligt skitjobb. Rent matematiskt är det ett utfall man inte kan bortse ifrån…
Jag borde verkligen sluta tänka som en matematiklärare och istället våga hoppas. På en bra start. På snälla kollegor. På en kreativ arbetsplats. På ett yrkesliv som faktiskt är så roligt som det verkar. Jag vet ju att det egentligen inte är så farligt som dom säger.
Hur som helst att det är dags för mig att börja jaga efter ett jobb. Min plan – hittills – är att börja med att fundera ut vad jag letar efter. (Vilka egenskaper utmärker min drömskola?) Vad jag gör sen har jag ingen aning om.
En kommentar
Killfrökens Blogg » Alternativ #1: Älvängenskolan
Posted on 2009-09-14 at 23:48[…] timmarna efter att jag bestämt mig för att börja leta efter ett jobb hittar jag ett första alternativ: Älvängenskolan i Ale (utanför Göteborg). Har jag sagt att jag […]