Alternativ #1: Älvängenskolan

Bara timmarna efter att jag bestämt mig för att börja leta efter ett jobb hittar jag ett första alternativ: Älvängenskolan i Ale (utanför Göteborg). Har jag sagt att jag är beredd att flytta var som helst så får det också gälla Ale. (Jag vet egentligen ingenting om den kommunen….)

Älvängenskolan är en liten F-2 skola som sedan ett par år tillbaka arbetar med att lära barnen läsa genom att först låta dem skriva. Idéen kan spåras tillbaka till Norge och pionjären Arne Tragetorn som vände upp-o-ner på norsk kvällspress när han förklarade att handskrivning inte borde introduceras förrän eleverna nått tredje klass. För mig känns det helt naturligt. (Det är lite som att man inte kan lyssna om man  inte själv får tala.) Det riktigt fina är att Älvängenskolan byggt vidare på sin medvetna läs- och skrivinlärning genom det kommunala programmet som erbjuder alla ungar varsin laptop. Lite varstans i landet ser man att det börjar dyka upp likadana projekt men nästan alltid är det på högstadiet eller gymnasiet. Kanske beror det på att datorn känns som ett naturligare redskap för elever i den åldern?

Jag hittar en artikel om Älvängen skolan där rektorn i förbifarten säger något som fastnar hos mig ”Och skriver man på datorn blir det ju automatiskt fina bokstäver, som är lätta att läsa – också för klasskompisen”. Betänk för en stund att lärande är något socialt. Som sker i utbyte med både läraren och med klasskamraterna. Alltså lär vi oss skriva genom att skriva med och för varandra. Att läraren är skicklig nog att tolka dina kråkfötter är en sak. Men fatta vilket oerhört hinder det är när dina klasskamrater inte ser vad du skriver!

Faktumet att du redan från dag ett kan skriva bokstäver som din klasskamrater kan läsa (i den bemärkelsen att de flesta barn känner igen ett par bokstäver) är inget mindre än en revolution för lärandets sociala aspekt. En helt ny värld av skrivlust öppnar sig för elever som får den möjligheten. Och det känns som att barn med skrivlust av sig själva utvecklar läslust.

Nä, Älvängenskolan hamnar helt klart på min lista över möjliga kandidater i jakten på ett jobb!