#46 – Twitterexperimentet dag I

Sedan en tid tillbaka har jag varit allt mer skeptisk till Twitter som plattform för seriösa diskussioner. Eller snarare som enda/huvudsaklig plattform för samtal. Det handlar inte om det negativa samtalsklimatet som diskuterats under #tonen utan snarare om något annat. Det känns som att tiden jag ägnar på att läsa och skriva på Twitter och tiden som jag ägnar åt att tänka på saker som jag läser och skriver på Twitter tar tid från annat. Det tar fokus från annat. Det är nästan som om det är en aktivitet som formar mina tankar. I alla fall känns det som att det gör det. Så vad har jag gjort åt det? Till och från, mest under långhelger, har jag raderat twitterappen från mina mobila prylar och loggat ut från twitter.com i mina webbläsare. Det har gett en välbehövd paus. Så också under Kristihimmelfärdshelgen. Skillnaden var att den här gången kände jag inte för att gå tillbaka till mitt normala tillstånd av fritt twittrande. I alla fall inte direkt. Istället bestämde jag mig för att göra ett högst ovetenskapligt experiment: En tweet om dag. Det här var den första dagens tweet:

Tänker testa ett tag att begränsa mig till 1 tweet/dag. Förändrar det min kommunikation? Blir jag mer eftertänksam? Blir innehållet annat?

— Jacob Möllstam (@jacobmollstam) May 17, 2015

Jag har inte riktigt landat i hur exakt det här ska gå till än. Jag vet inte hur länge experimentet ska få fortgå. Åtminstone en vecka, tänker jag. Dessutom visar det sig inte vara så enkelt som jag väntat mig. Får jag läsa lika många tweets som vanligt? Får jag favoritmarkera/retweeta? Är det okej att skicka direktmeddelanden? De första timmarna höll jag mig helt borta men efter en stund började jag luckra upp den inställningen. Direktmeddelanden är nödvändiga för att sköta kontakten med personer som jag inte interagerar med via SMS, mejl eller andra plattformer – fast att interaktionen egentligen skulle vara snarlik att skicka ett mejl eller ett meddelande. Ingen stor sak med andra ord. Favoritmarkeringar och retweets valde jag bort. Det känns för nära den interaktionen som jag ska försöka att hålla mig borta från. Att läsa tweets känns rätt självklart, även om det är svårt att logga in för att skriva dagens tweet utan att se notifications. Som detta svar på min tweet som kom in minuter efter att jag gått ut med mitt försök:  

@jacobmollstam Ja, det blir svårt med någon form av dialog då.

— Nicklas Mörk (@nicklas80) May 17, 2015

Där har Nicklas en bra poäng. Samtidigt kan man argumentera för att det rent generellt är svårt att föra någon form av dialog på twitter. Visst kan man skicka tweets till och från varandra. Men räcker det för att uppfylla kriterierna för en dialog? På riktigt? En kvalitativ dialog tänker jag innehåller att få prata till punkt, att jag blir hörd och att jag har möjligheter att förstå vad andra försöker säga och att jag tar tillvara på de möjligheterna. Då kan man fundera på om Twitter är det ultimata forumet för dialoger. Mer om det i kommande dagars tweets och blogginlägg.