5 Rösträtt

Idag kom nyheten att vi om några veckor får en statlig utredning som kommer föreslå ett försök med 16 årsgräns för att rösta. Som förslaget verkar bli kommer det bli ett försök som bara gäller valet 2018 och bara kommunalvalet. Det får mig att börja fundera: När är någon gammal nog?

18 år är samma ålder som vi tillåter konsumtion av alkohol och tobak. Är det samma sak som att rösta? (Om vi förhöll oss vetenskapligt till alkohol och tobak skulle vi fasa ut det succesivt som det föreslagits i Norge.) Vid 18 tillåter vi också att folk får köra bil. Det är visserligen en tecken på mognad som kanske kan sammankopplas till rätten att rösta i val. Men ändå. Det finns ingen självklar koppling.

16 år, den föreslagna åldern, är samma ålder då vi tillåter folk att ta traktorkörkort och börja övningsköra. Kanske borde vi också tillåta folk att övningsrösta samtidigt, vilket det här förslaget på ett sätt skulle innebära. Att rösta i kommunalvalet är så klart en fullvärdig röst men det är inte hela paketet. I dag tillåter vi att 16-åringar röstar i kyrkovalet så på ett plan har vi redan landat i att de är mogna nog att rösta om vissa saker.

15 år är den åldern då vi förväntar oss att personer ska vara mogna nog att förstå konsekvenserna av sina handlingar. Eller tja, det kanske vi inte alls förväntar oss av folk i den åldern men vi har ändå ett system som innebär att man från sin femtonårsdag kan straffas för lagbrott. Hur kan det då vara att man inte är mogen nog att välja fram de som ska skriva lagarna?

En lite galnare idé men som ändå fastnade hos mig är att sänka rösträttsåldern till en löjligt låg nivå. Typ sju. Hur vore det om sjuåringar fick rösta? Av många orsaker vore det svårt att genomföra men jag vill ändå prova tanken.

Ur en pedagogs perspektiv finns det något fint i att knyta skolstarten med rösträtten. Det känns rimligt som att den dagen när vi förväntar oss att barn ska gå in i 9 år av obligatorisk utbildning (i praktiken 12 år) också kommer med en befordran till medborgare. För om vi förväntar oss att någon ska ta sig an uppgiften att utforska och erövra världen så är det rimligt att samtidigt få gå från observatör till medskapare. Det finns så klart en del relevanta motargument som lätt går att föreställa sig.

Barn är offer av sin kontext
Det finns en sanning i det. Så klart finns en chans att barn röstar på det deras föräldrar vill. Eller att de lätt skulle att påverkas av sina vänner. Det samma kan egentligen sägas om vuxna också. Vanans makt är stor.

Barn är inte utbildade nog att kunna göra ett aktivt val.
Vi har inga kompetenskrav på att få rösta. Det enda vi kräver är en viss ålder och en viss nationalitet. Det är en bra sak. Allting annat vore odemokratiskt. Det är det som garanterade min morfar att vid 77 års ålder rösta för sista gången fast att han vid det laget visade tidiga symptom på att vara dement.

Den politiska maktbalansen skulle rubbas för mycket om unga fick rösta
Ett inlägg på Politologerna redovisade SOM-institutets data på området, eftersom det är en undersökning som också omfattar partisympatier hos 16-åringar och 17-åringar. I stort sett är deras sympatier samma som vuxna.

Vi lägger för stort vuxenansvar på barn
Det finns kanske något i det. Vuxna är vuxna och barn är barn och det är inget vi får blanda ihop. Samtidigt visar internationella studier att Sverige har en ganska stark åldersmaktsordning som präglar hela vårt samhälle. Det talar för att vi behöver göra mer för att öka barn och ungas medbestämmande. Jag hittade en intressant debattartikel från DN på området skriven av Suzanne Osten 2014.

Oavsett om vi behåller 18 år som gräns för att få rösta eller om vi sänker den till 16 år så är det intressant att fundera på hur framtida generationer kommer se på den här diskussionen. Kanske kommer de likna det vid tiden när kvinnors rösträtt diskuterades? Kanske kommer framtida generationer inte kunna begripa hur barn och unga systematiskt kunde stängas ute från sin rätt att vara medbestämmande i samhället.

Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.