Sedan ett par år kallar en del av mina elever mig för Jultomten. Det är framförallt de yngre eleverna. Kanske beror det på mitt skägg, min kroppsform och mitt ofta vänliga sinne? Vad vet jag. Hur som helst har jag accepterat det och accepterar det. Gissningsvis för att jultomten har ett bra PR-värde som jag gärna tar del av. Men i år har det gått ett steg längre. De har börjat komma till mig med sina önskelistor.
Elev (åtta år gammal): …. Och så vill jag ha en dator, en hundvalp och ett särskilt sorts bubbelbad.
Jag: Euhm, ja. Men du, kom ihåg att också skriva det i din önskelista och skicka den till nordpolen. (En snabb lösning för att ingen ska bli besviken om en och en halv månad…)
Eleven (kollar på mig skeptiskt): Nordpolen!? Det räcker ju med att jag berättar för dig nu!
Jag: Euhm, nja….
