07.52

Måndag morgon 07.52.
Det är januari och becksvart på skolgården.
Första dagen efter jullovet och tröttheten är ofattbar när jag går mot personalrummet.

Det är som att jag glömt att världen existerar den här tiden på dagen. Då hör jag dem. Först på avstånd och sedan alldeles intill mig.

De: killfröken. Killfröken. Killfröken! KIIIIIIIIILLFRÖÖÖÖÖÖÖKEN!! Tjena tjena! Det är ett par elever i år tre som av någon anledning fastnar för att jag en gång hälsade på dem med frasen ’tjena tjena’. Allt sedan dess hälsar vi dagligen så.
Jag: Tjena tjena! Kul att se er. Har ni det bra?
De: Jaaaaa! De fnittrar som treor gör.
En av den: Vet du vad? Jag har åkt skidor i Sälen.
Jag: …. (Jag hinner inte säga något) …
En av dem: Fast de har inga bra backar där. De är för korta och för platta. Därför gillar jag mer att åka i Alperna.
Jag: Ja, det gör jag faktiskt också. Men Sälen är bra på sitt sätt. Det är ju närmre bland annat.
Den andra: Ja, och vet ni vad? Vet ni varför Sälen har så dåliga backar? Jag vet inte. En av dem rycker bara på axlarna.
Den andra: För att det är en säl puckon. Vem åker skidor på en säl egentligen!?

Hen dör av skratt och jag ser min chans att smita iväg till personalrummet och kafferummet – lite nöjdare med att vara tillbaka på jobbet.