90 minuter paus innan dagens sista möte. Skulle ha ägnat tiden åt att förbereda en halvfärdig presentation som jag ska hålla för kommunens IKT-pedagoger imorgon. Hittade en solig skolgård och tänkte ”Det går ju lika bra att jobba utomhus. Kanske ger det mig rent av den inspiration jag behöver för att få till det där allra sista?”. Samtidigt hittade ett par blivande elever mig och jag fick tänka om.
Det blev lagning av hopprep, diverse historier om skolspöken, prat om vad det innebär att gå i fyran, samberättande av en nypåhittad berättelse om tegelväggen där det gömmer sig obegränsade mängder godis i ett visst hål mellan tegelstenarna, jämförelser av kändisspaningar, funderingar kring framtiden, frågor om mobiltelefoner och mycket mer.
Nu sitter jag här med ännu en jobbkväll framför mig för att bli klar i tid. Men ändå. Rätt himla värt det.
