Det farliga med att nästan förstå något.

Den här berättelsen är några månader gammal. Det var en tidig morgon och jag fick äran att öppna på Moderna Skolans fritids. Det är den tiden på året när man kan äta frukost och samtidigt njuta av soluppgången. Om bara några veckor kommer solen vara upp redan när man vaknar.

Det är lugnt när vi går till frukost eftersom det bara är jag och fem ungar varav den ena är diamantflickan (sju år gammal). Vi sätter oss vid samma bord och äter. En efter en droppar fler elever in när vi äter vår frukost och beundrar solen.

Diamantflickan: En gång såg jag en annan sol…
Jag: Hur menar du?
Diamantflickan: Det var liksom vid solnedgången och den var helt orange
En Annan Frukostunge: Men, var det inte samma sol fast på ett annat sätt?
Diamantungen (drygt irriterat): Nej.
Jag (förvirrat): Men, det finns väl bara en sol?
Diamantungen (med en ny syn på vuxenvärlden): Verkligen inte! Killfröken, du borde verkligen veta att alla stjärnor är en annan sol. Där jag var, i Marocko, har dom en annan stjärna som sol och de var helt orange vid solnedgången. Herre gud!