Onsdag och första dagen av det nya läsåret. Första dagen efter semestern. Jobbar man åt en arbetsgivare som fram tills alldeles nyligen förbjöd hissandet av regnbågsflaggor så finns det vissa saker man bara måste göra. Särskilt om det också är en arbetsgivare som förbjuder medarbetare att yttra åsikter som kan uppfattas som politiska. Särskilt, särskilt om det är så att första dagen tillbaka från semestern också råkar vara under Europride. Särskilt, särskilt, särskilt om vrålsnygga tygkassar i regnbågsfärger går att få tag på för ynka tjugolappen
Så imorse, när jag gick över skolgården mot personalrummet släpade jag precis som alla andra år på högen av grejer jag samlat på mig och tänkt ta med till jobbet, den här gången i min regnbågskasse. ett par ord med rektorn, ett par hälsningar med mina nya elever och sedan in till personalrummet för att dumpa grejer.
På väg till bilen för omgång två kommer två barn framspringande.
Barnett: Hej Killfröken!
Jag ställer in mig på att hälsa och fråga om deras somrar och allt sånt som hör första dagen efter sommarlovet till. Men inte.
Jag: Hej! Har ni haft en bra…
Barntvå: Ja ja, vad var det där för väska du hade förut?
Jag blir förvånad men fattar efter ett ögonblick vad de pratar om. Först då märker jag hur nyfikna de är. Nästan så att de spricker.
Jag: Ni menar min tygväska?
Barnett: Ja, precis!
Jag: Det är min nya tygväska.
Barntvå: Varför hade du just den?
Jag: För att jag tycker den är fin. Och för att…
Barnett: Vet du vad dom färgerna betyder?
Jag: Ja, att alla är lika mycket värda och att man får vara kär i vem man vill
Barntvå: JAAAAAAAAA! Hen hoppar av glädje i en improviserad dans.
Barnett: Precis som mina mammor!
Båda två omfamnar varandra i glädjedansen och dansskuttar iväg över skolgården.
Kvar står jag och funderar på matematiken. Jag har drygt 250 elever på min skola. De har i runda slängar 500 föräldrar och låt oss säga i runda slängar 500 syskon. Om man ska ge sig på att försöka gissa hur många människor mina 250 elever har i sin omedelbara närhet så skulle jag chansa på sammanlagt 5000 personer men det är bara min gissning. Så lägg till faktumet att drygt 10% av folk i Sverige inte identifierar sig som heterosexuella. Det innebär 25 elever, 50 föräldrar, 50 syskon eller 500 personer i den där diffusa kategorin ”omedelbar närhet”. Tillräckligt många för att alla argument om att elever (oavsett ålder) är för unga för att lära sig om HBTQ-frågor ska vara relevanta. Särskilt när det handlar om allas lika värde. Särskilt, särskilt när det handlar om att bekräfta att personer de håller nära är respekterade och lika värda.
Det är så självklart att man bara måste. Oavsett flaggregler, regler om åsiktsyttringar och andra värdsliga ting.
Kommentera