Sagan om Ägghuvudet

Det är måndag och lunchrast. Jag är tillbaka i matsalen för att boka skådeplats för en temastart. På väg ut möter jag på tre tioåringar som ligger och fnittrar i en hög i tamburen.
Jag: Hej tjejer, har ni kul?
Fnitterhögen: Aaaaaaa. Vi leker att en ska försöka få dom andra att skratta.
Jag (på väg att gå därifrån): okej….
Fnitterhögen: Kan inte du leka med oss en gång?
Jag (stannar kvar): Visst. Hur gör man?
Ena fnitterbarnet (tar ett djupt andetag): Okej, sätt er upp så ska jag visa.
De andra sansar sig och tar en allvarlig min.
Fnitterbarnet: Tänk er… Nej, blunda först. Vi blundar. Okej, föreställ er en man. Det är Fredrik Reinfeldt! (Sen följer en konstpaus.) Tänk på hans flintiga skalle. Som ett äggformat huvud!
De andra barnen (som uppenbarligen gör en ny språklig upptäckt): Äggformad! Ha ha ha ha!

De brister ut i ett gapskratt som avslutar leken, och ineder ett samtal om folks generella huvudform. Själv är jag påväg tillbaka till jobbet.