Jag har tidigare i någon bisats berättat om en av höstens nya ungar som började på skolan redan i våras (läs: i försomras). Den här ungen har nu fått sina jämnåriga klasskamrater och har därmed lyckats inta rollen av sexåringarnas skolguru. Hon har mer än de någon annan elev tagit det som sin självutnämnda uppgift att skola in de nya barnen.
I matsalen vid lunch.
Guru Ungen:…och så här borta ställer man sin tallrik efter att man har ätit klart…
Hoper med små: ….
Guru Ungen (uppfordrande): …men det ska ni inte göra än. Först ska ni äta förstår ni…
Hoper med små: Försöker balansera bricka med mat. En del spiller.
Guru ungen: …och efter att man har ätit ska man också torka sin plats. Trasor finns i den röda hinken därborta. Gurun pekar på ett tomt hörn. …Men nu ser jag att det inte finns någon hink där idag. Det måste bero på sommarvikarien. Det klantarslet!
Guru Ungen slår sig obekymrat ner vid ett bord tillsammans med sitt koppel av klasskamrater.
