För ett tag sedan blev jag på ett seminarium introducerad för Harvards satsning på att lägga ut i princip alla sina universitetsföreläsningar på nätet. Jag minns att jag tänkte ”Ja ja, vad smidigt. Då kan studenterna sitta hemma och plugga när och var det passar dem. Det var ju himla framsynt av lärarna på Harvard.”
Sen hittade jag den här serien föreläsningar inom en kurs som jag tror handlar om politisk filosofi.
Då insåg jag vad det här egentligen får för effekter: Förutom att studenterna kan plugga när och var som helst så kan faktiskt vem som helst ta del av lärandet. Det blir inte formellt lärande som slutar i en tenta och ett intyg, men det blir informellt lärande som slutar i nya tankar och perspektiv. Då blir resultatet nästan svindlande. (Den här föreläsningen har bevittnats av snart tre miljoner personer, enbart på YouTube.)
