Den kloka frågan

Vid lunch hade jag och en av mina elever, Bokslukarflickan (nio år gammal) ett samtal om skolans Bokråd. Jag och kollegan jag delar biblioteksansvaret med har formerat ett bokråd med nio elever som gillar att läsa och som vill satsa lite mer på just läsning. En av dem, Bokslukarflickan, har fått i ansvar att skapa en sajt till bokrådet. Det har gått lite sådär, mest för att jag inte gett henne tid att utveckla sina kunskaper inom det området.

Hur som helst har vi nu båda två gjort en uppryckning som resulterat i att hon samlat in boktips från skolkamrater som hon börjat publicera. Efter ett tag framkommer det att hon hämtat bilder på böckerna genom att helt enkelt bildsöka på Google.

Jag (märkbart inspirerad av Kristina Alexandersson): Jaha, vem är det som har tagit de bilderna då?
Bokslukarflickan: Google? Nej, jag bara skojar…. Författarna gissar jag. Eller kanske deras manager eller nåt…
Jag: Ja, så är det nog. Att ha en bild på sin bok är nog bra reklam.
Bokslukarflickan: Ja, exakt! Det var därför jag la in dem på sajten.
Jag: Men hur vet du att man får ta de bilderna?
Bokslukarflickan (osäker): Får man inte det då?
Jag: Mja….. Får man?
Bokslukarflickan (som mycket tydligt visar att hon tänker efter, innan hon drar till med en chansning): Nej?
Jag: Du har faktiskt rätt. Den som tar en bild blir automatiskt ägare till den bilden. Vissa bilder på Google får man ta, men inte alla. Man måste söka på ett speciellt sätt. Jag kan visa dig efter lunchrasten.
Bokslukarflickan(glatt): Okej!

Här trodde jag att vårt samtal var slut. Men efter en stund kom hon över och satte sig vid mitt bord.
Bokslukarflickan: Men du Killfröken… Varför kan man spara ner bilderna på Google om man inte får?

Det är en bra fråga.  Jag har funderat i ett par timmar, men hittar inget svar.
Är det någon som vet?