Söndag kväll. 18.01 – En amerikansk lärare lägger ut en bild på sin nybyggda skola på twitter. Jag ser den och vi börjar prata.
18.21 – Lärarens rektor har gett sig in i samtalet och på något sätt har vi bokat tid för ett skype-möte. Av tidspraktiska skäl sätter vi tiden ”om ett dygn” eftersom ingen verkar förstå vår tidsskillnad.
Hela dagen har jag funderat över hur coolt det är med ett globalt lärarnätverk och samtidigt har jag starkt ifrågasatt varför jag är nervös över detta. Om något borde jag ha oroat mig för det 30-talet lärare som hela dagen idag har lyssnat till mig och lurats att tro att jag vet något om Google och Google Apps for Education. DET är något att oroa sig för!
Efter att vi har lagt på är huvudet fyllt av intryck och pånyttfödd förundran över amerikansk kultur i allmänhet och skolkultur i synnerhet. Det här är en rektor som tar sin smartphone och tar med mig på en guidad visning av en lika fantastisk som galen miljö. Kulörta färger överallt (”Eftersom det är så våra låg- och mellanstadieskolor ser ut, men när kidsen blir äldre börjar vi bygga skolor som är beige, beige, beige – och det är faktiskt inte särskilt inspirerande”), en brokig skara sitt miljöer – från gungstolar till cafémöbler till soffgrupper (”eftersom alla människor är bekväma på olika sätt”) och med stort fokus på naturligt ljus och hemmakänsla (”eftersom eleverna spenderar den mesta tiden i skolan”).
Om lite mer än ett år ska vi vara klara med ett nytt skolhus på skolan där jag jobbar, och med det också en ny lärmiljö i största allmänhet. Jag vet inte säkert men någonstans kan jag nog se tre-fyra inslag i den miljön som kommer gå att spåra tillbaka till det spontana skypebesöket och den enorma gästvänligheten som jag har mött idag. Coolt!
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera