I påsktider var jag i Malmö och ramlade av en händelse förbi ett stortorg med tio gigantiska påskägg i kulörta färger. Det visar sig att Malmö Stad låtit alla tredjeklassare designa fantasiägg till påsken. 700 bidrag skickades in varav tio byggdes upp i gigantisk storlek. 300 teckningar ställdes samtidigt ut i som en konstutställning på markduk. Jag skrev ner ett blogginlägg på en pappersbit som jag sedan glömde bort. Lagom till tävttstugedags hittade jag den igen:
När jag kommer fram är påsken egentligen över och de gigantiska äggen (150 cm höga och säkert ett par hundra kilo tunga) som Malmös politiker har beställt av sina elever fungerar numera som klätter- och lekredskap för stadens ungar. Samtidigt kan jag inte låta bli att lägga märke till de förbipasserande turisternas glada miner. Det finns något särskilt i den här typen av PR-jippon. När samhällen låter barnen ta plats visar de sig från sin allra vackraste sida. I Göteborg rullar det en djungelspårvagn och i Stockholm finns en hel uppsjö av liknande grejer. Jag sätter mig på trappstegen till den stora statyn (Gustav II Adolf?) och funderar:
Varför finns det ingen regel som säger att stadsarkitekten max får vara tolv år gammal? Ungefär som på Tivoli (”Du måste vara minst så här hög för att få åka bergbanan”) fast tvärtom…
(Förresten vill jag be om ursäkt till dig som den 13e april hittade hit genom att googla ”Mask i duschen”. Det här kan INTE ha varit bloggen du sökte efter….)
Kommentera