Den här veckan handlar #skolchatt på twitter om skolans sexualundervisning. Ett obligatorium sedan 1950-talet men fortfarande inte en naturlig del av alla lärares professionella självbild. Borde det vara det? Jag antar att det beror lite på hur man definierar sexualundervisning. Jag vet vad jag tycker om den saken och det ska bli spännande att höra era berättelser och tankar om det ämnet.
När jag som lärarstudent var väldigt aktiv i mitt fackförbund fick jag förmånen att vid ett par tillfällen samarbeta med RFSU och deras skolexpert Hans Olsson. Jag minns de tillfällena som några av de gånger då jag allra tydligast såg och funderade över min då kommande lärargärning ur ett högre metaperspektiv. Kanske är det en fråga om personlig karisma och att Hans är förbannat trevlig, eller så är det för att sexualundervisningen är ett sätt att nå fram till elever på ett annat sätt än vad multiplikationstabeller och konjugatregler erbjuder? Det är lätt att på lärarutbildningen snöa in på det ämnet man för tillfället läser in sig på. Är det en termin av matematikdidaktik så är man mattelärare för hela slanten och sedan kommer en ny termin med läs- och skrivdidaktik och då är man plötsligt svensklärare. Så var det för mig i alla fall, och ibland tänker jag att vårt yrke i sin organisation drar oss åt att tänka och agera likadant även efter lärarexamen är avlagd. Det är naturligt, men inte helt bra. Vi behöver ibland lyfta blicken och se vad vi ger våra elever i termer av mellanmänskligt lärande också. Vi är förebilder och vi använder det faktumet i vår undervisning varje dag, men det blir inte så av sig själv. Det kommer från ett ständigt elevfokus och ett ständigt arbete med att lyfta relationerna oss emellan. Det tror jag de flesta lärare skriver under på.
Frågan är om inte det finns en dimension av sexualundervisning i allt det relationsarbetet, oavsett vilken ålder våra elever är i. Vi pratar inte porr och könssjukdomar med förskolebarn men från en supertidig ålder pratar vi om exempelvis könsroller och det är ju ett sätt att åldersanpassa sexualundervisningen, eller hur? På samma sätt är sexualundervisningen i hela grundskolan och vidare upp i åldrarna. Ibland får jag för mig att särskilt vi som arbetar i den tidigare halvan av skolväsendet ibland fegar ur och överlåter hela sexualundervisningen till våra senare kollegor. Visst finns det en poäng med att undervisa om den tekniska aspekten av sexualitet när den blir mer relevant, men sex är rimligtvis mer än teknik.
Som lärare är det inte ovanligt att man får diverse pedagogiska material från olika lobbyorganisationer på möten och konferenser. De flesta brukar jag ge vidare eller kasta efter en läsning. Men en skrift som jag ofta återkommer till är RFSUs normkritiska lärarhandledning med titeln ”Jag visste när jag var tio”. Den hade mitt intresse redan vid titeln.
Jag ser fram emot att få diskutera sexualundervisning med er och hoppas att ni kommer taggade till den här veckans #skolchatt. Har ni idéer på sätt att förbereda sig inför samtalet (kanske en rapport att länka, en dikt att fundera på eller ett TED-klipp att titta på) så får ni gärna dela dem på #skolchatt inför samtalet. Vi ses!
#skolchatt är en hashtagg på twitter där lärare från alla skolformer och landsändar samlas varje torsdag mellan 20 och 21 på för att utbyta erfarenheter och lära ihop. Samtalet går också tt läsa i efterhand på skolchatt.wikispaces.org.
Kommentera