I fredags hände det. Under årets första stängningdag och den tredje arbetsdagen med kontorssysslor utav fem innan den formella skolstarten. En av mina nya mentorselever (tio år gammal) skickar ett sms.
”Hej Killfröken. Vad heter du på snap?”
Jag svarar med mitt jobbkonto som jag använder enbart för kontakt med elever. Det dröjer ett par minuter innan samma elev begär att lägga till mig. På det följer tio 30 sekunder långa filmer från någon förälders kontor och hur hen och Klasskompisen utforskar en kopiator på sagda kontor. Nämnde jag att det är stängningsdag? Vi chattar lite i en kaffepaus och sedan går jag tillbaka till någon diskussion med mina kollegor. Rätt vad det är får jag en notis.
”Eleven lade till dig i gruppchatten ”Klass 4A” på Snapchat.”
Jag ler lite för mig själv och tänker på förutsättningarna för vad en skolstart egentligen är och vem det är som har initiativet. Med de här eleverna så är det uppenbarligen delat. Vissa saker planerar jag och min närmsta kollega i minsta detalj. Samtidigt är de tveklöst medskapare både av sitt egna sociala sammanhang och vår gemensamma atmosfär inom vilken jag ska få min undervisning att fungera. Det är en växelverkan som är nog så intressant att fundera över. Men det får bli nästa vecka. Nu är det helg och jag njuter av att få ta del av deras konversationer om allt från husdjur till fritidsintressen och en omgång av någon Snapchat-lek som är precis så barnslig som tioåringars lekar kan vara. Gott så.
Kommentera