Jag skulle tvätta och hittade en liten anteckning i min ena byxficka. En anteckning om ett blogginlägg som aldrig blev skrivet.
Det är eftermiddag och jag gästspelar i grannklassen (med nio-, tio- och elvaåringar). Den ena läraren är hemma med sjuk dotter och den andra är upptagen i ett möte. jag hoppar in och tar en lektion med fokus på förberedelser inför morgondagens partiledardebatt. (Det här var under slutet av valtemat.) En grupp har lite problem med argumenten.
Jag (trevande): Men försök att komma på någon som kan bevisa att ni har rätt.
Eleverna: Som vadå?
Jag (som inser att jag inte är tydlig nog): Men som en forskningsrapport eller så…
Jag berättar om hur man kan säga att en ny forskningsrapport håller med den egna ståndpunkten och att det kan vara svårt för motståndare att ifrågasätta eftersom de ofta är oförberedda på den nya siffran. (Inte helt PK, men kul.) Eleverna hakar på och jag lämnar dem åt sig själva. En stund senare kommer en av dem fram:
Elev (nioårig flicka, med fusklapp i högsta hugg): Du Killfröken. Har jag förstått det här med forskningsapporten rätt?
Kommentera