Tankar om toaletter

Ibland är det skönt att jobba med personer som inte är så vana av skolor. (Jag tänker på elever i förskoleklassen.) Riktigt skönt. Idag hade jag ett sånt moment.

Det är dags för tiorast och jag passerar igenom hallen när de trettionånting lågstadiekidsen jag undervisar ska ut på rast. Fullständigt kaos och jag finner mig snart upptryckt i ett hörn. Lika bra att vänta på att saker och ting lugnat ner sig. Samtidigt passar jag på att småprata med en del av eleverna. Rätt vad det är frågar en av dem (sexårig flicka) varför det finns en toalett för killarna och en annan toalett för tjejerna.

Jag saknar bra svar. (Faktiskt saknar jag även dåliga svar.)

När jag senare tog upp saken med ett par kollegor fick jag höra en del förklaringar:

• Det är ett gammalt beslut från elevrådet
• Det var problem med pojkar som kissade på ringen, vilket flickorna klagade på
• Det blir för trångt annars
• Det är utifall någon skulle glömma att låsa

Inget utav det tycker jag är bra argument för att, som representanter för den allsmäktigt normgivande vuxenvärlden, signalera att det är skillnader på killar och tjejer.

• Elevinflytande är bra, men de kan knappast få beslut som går emot skolans värdegrund.
• Om några pojkar kissar på ringen får man prata om den saken, så att de lär sig. (Förresten så är det allt som oftast stopp på flickornas toalett eftersom en del tjejer har för vana att använda typ fjorton meter toapapper. Så det går inte riktigt att använda argumentet att tjejer skulle ha bättre toalettvett (kul ord!) än killar.)
• Eleverna är lika många, oavsett vilken toalett de går på. (Känns nästan fånigt att skriva.)
• Det är väl rimligtvis lika pinsamt om en likakönad klasskamrat skulle rycka upp dörren när man sitter och trycker. Eller?

När allting kommer omkring är det här en lika meningslös som kontroversiell fråga för många vuxna (lärare som föräldrar). Samtidigt verkar kidsen betydligt mer villiga att tänka annorlunda. Det ger mig hopp.