Kidsen (tio år gamla) som maskerar sitt illa dolda intresse för varandra genom att småbråka slår till igen. Jag är och vikarierar på Pittoreska Skolan (i min VFU-klass).
När tiorasten slutar stapplar de in hängandes på varandra.
Flicka (glad som få): Vi är ninjor!
Pojke (glad men försöker dölja det med att spela besvärad): Hon är ninja. Jag är mest ett offer.
Jag: Mmmmm, ett offer för kärleksjukan.
Båda två (i kör : Nej! Vi är inte kära. Vi är bara ninjor.
[…] som gör att jag fastnar för Mariatu Koroma är att hon påminner om en av mina elever. Det är något obeskrivligt i hennes kropsspråk som jag känner igen. Skulle hon kunna vara en av […]