We are all born superstars

Jag är inget stort fan av Lady Gaga. (Även om det faktiskt är riktigt bra musik att träna till.) Med det sagt fullkomligt älskar jag det här klippet (särskilt från 1:59 och typ tjugotvå sekunder framåt):

Jag vet. Efter (nästan) 20 miljoner visningar på YouTube kan jag knappast säga att jag är först med att tipsa om det här. Det börjar till och med bli rätt gammalt. Men det finns ändå något otroligt fint över faktumet att kommunikation via nätet är så fri från hierarkier att minst unge kan bli känd över en kväll.

Det finns både ett och annat att säga om vad det kan innebära att få den exponeringen när man är i tioårsåldern. Mediavärlden är, så att säga, ingen barnlek. Samtidigt kan man vända på det och säga så här: Är det kanske först nu som samhället tar barn och unga på allvar?

Jag tror stenhårt på att all uppfostran/undervisning/interaktion/mänsklig kärlek börjar med någon form av acceptens. Att bli sedd och erkänd för den man är och det man gör. Att få bli dömd (och berömd) efter sin egen talang, oavsett vilken ålder man har.

På det området gör YouTube genom ett växande antal tillsynes harmlösa internetsnackisar världen till en betydligt bättre plats.