Det är morgon och jag ilar öve r skolgården när en sjuårig elev kommer fram till mig. Han är så ivrig att han nästan spricker.
Eleven: Killfröken! Bästa Kompisen har skaffat en hundvalp!
Jag: Jaha, coolt. Jag kan tänka mig att den är fin.
Eleven (drömskt): Jaaaaaaaa….
Jag: Har du sett den? Vad är det för ras, vet du det?
Eleven: Hmmmm… Det är en sån där som har skägg.
Jag (utan att tänka på det): Du menar en dvärgschnauzer?
Eleven: Ja, precis!
Det är först i efterhand som jag inser att det är ett rätt så fett lyckoskott att sätta rasen på beskrivningen ”en sån där med skägg”. Det måste vara beviset för att jag förstår vad alla sjuåringar tänker. Lite som Mannen som kunde tala med hästar. Eller Uri Geller. För det är väl rätt vanligt bland hundraser? Eller?
