Mina modiga elever

Som sagt är det Elevens Val hela veckan och jag har hand om en grupp med tio elever som ska få prova på fysikaliska experiment.

Idag var vi på studiebesök på Tekniska Högskolan i Stora Staden. En hel dag med experiment, samhällsfarliga projekt och (inte minst) planlöst häng på universitetsområdet. En minst sagt lärorik dag.

När vi strax efter lunch passerade ett av många skolans kaféer lämpade det sig bra med ett kort stopp för toalettbesök och annat. I toalettkön kom en av eleverna (en nioårig flicka) på att utmana ett par äldre killar att göra något pinsamt inför en främmande vuxen. En fullkomligt lvisfarlig gärning, om man är liten. Två pojkar (tio och tolv år gamla) nappar på utmnaingen och trion stormar iväg till kaféets kassa. Jag hinner tänka ”borde jag stoppa det här?” innan ajg av nyfikenhet bestämmer mig för att ta en mer observerande roll i händelseförloppet.

Trio med elever går fram och låtsas beställa något av det drygt 20-åriga biträdet, utan att kunna bestämma sig. Efter dryga fem minuter bryter de ihop i en fnissattack och springer snabbt därifrån.

Här finns flera saker som jag fastnar för:

1. Jag blir alltid imponerad av ”vanliga” människor (dvs icke-lärare och icke-föräldrar) som uppvisar större tålamod med barn än med vuxna. Det kan tyckas självklart, men egentligen är det tecken på en skön barnsyn/människosyn.
2. Det är kul att se hur barn kan förmå varandra att utmana gränser som redan ligger utanför deras trygghetszoner. Vygotskij hade varit stolt.
3. Barn (och i det här fallet den nioåriga flickan som initierade övningen, och som annars har en tyst och timid framtoning) är modigare än man vid första anblicken kan tro.
4. Vuxna som ger tillsynes omodiga barn enkla flyktvägar kanske inte alltid gör barnen en tjänst. Samtidigt är det viktigt att det finns vuxna som hjälper när det behövs.
5. Det är nog bäst om barn själva får bestämma när man är modig och när man är omodig.