Dessa ungar!

Ett brev och en början

Det är onsdag kväll och jag sitter i goda vänners lag och pratar om helt andra saker än jobb. Plötsligt plingar det till i min telefon och jag blir varse om ett nytt mejl. Ja, jag vet att det finns fackliga argument för att varken kolla eller besvara jobbmejl under fritiden. Men det liksom bara hände. Och det jag fann överträffar alla fackliga markeringar i världen:

hej du jag tycker att det är svåra läxor ibland och jag vill att du beretar mer för mig om decimal

Det är så stort att jag nästan har svårt att beskriva det i ord. Det handlar om en medmänniska som blottar sig själv och sina svagheter. Samtidigt handlar det om en elev som hävdar sin rätt till utveckling. (Lägg märke till att hon skriver skarpa ord utan att använda en otrevlig ton. Det är en konstform som många vuxna ännu inte lärt sig!)

Det är SÅ barn erövrar sin omvärld.

3 Comments

  1. Prestationsprinsen 2011-04-17 at 20:45

    Grattis, ”din” elev måste ha stort förtroende för dig som person och din förmåga att lära ut!

  2. Ulrika/Lärarinnan 2011-04-21 at 09:44

    Tårar i ögonen!

  3. Lärarjohan 2011-04-21 at 19:53

    Små saker som betyder mycket. Hittade detta via skolporten! Lycka till med att möta denna elev!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

           

Sagan om Killfröken

Det är regnigt ute och min morgonpendling går åt skogen. Trekvart sen stövlar jag in på avdelningen mitt under frukosten. Jag möts av ett spann knähöga energiknippen som glatt meddelar att jag kommer försent.

Mitt i det psykadeliska kaoset står Lintott (tre år gammal) glatt: "Du är sen killfröken!".

Vips så är ett alterego fött.

Archives