Det bitterljuva helgarbetet

Ibland märker jag, när jag pratar med vänner som inte är lärare, att det kan vara svårt att förklara varför man lägger ner så mycket tid. När jag berättar om förtroendetiden så missar jag att berätta hur den inte räcker till. När jag berättar om hur kul det är och hur mycket bättre undervisningen faktiskt blir så slutar det bara med att mina vänner tror att det här med att jobba som lärare är någon sorts heligt kall som kommit till mig via en halvnaken indian i en febrig dröm. Egentligen är det ganska enkelt: även om jag har andra saker att göra så känns det bra att ligga lite före när man vet att den kommande arbetsveckan inte innehåller särskilt mycket obokad tid att laborera med. Hur brukar andra lärare beskriva sitt icke-arbetsplatsförlagda arbete?

Idag har jag suttit och jobbat med mina matematikbedömningar. Jag har ett system för att lagra dem digitalt, som är supersmart. Men det funkar inte att skriva i stunden, så det slutar ofta med att jag får bakfickorna fulla av små anteckningslappar där jag antecknat vem som visat vilket genombrott just den dagen. Idag har jag säkert ägnat två timmar åt att bara renskriva sådana anteckningar. (Vilket på ett sätt är kul, eftersom det betyder att kidsen lär sig!) Det ger mig en tydligare bild av hur vi går framåt efter lovet. De kommande dagarna ska jag försöka hitta lite tid att sätta mig med kidsens matteböcker (analoga och digitala) för att förstärka/utveckla mina observationer.

Det kan som sagt vara svårt att förklara varför man ägnar sin lediga helgtid till sånt här. Men just idag räcker det med att bjuda på den här bilden för att beskriva min drivkraft.