För ganska exakt ett år sedan började jag min första tjänst som klassföreståndare. Då ville jag bara att jullovet skulle ta slut så att jag kunde få börja jobba. I år uppskattar jag ledigheten på ett helt annat sätt. Inte för att jag inte trivs på jobbet, utan för att jag uppskattar miljöombytet. Och möjligheten att utmana förgivettagna perspektiv.
Här är ett klipp jag hittade för ett tag sedan som påminner om något lätt-tänkt men svår-förståligt:
