Det är morgon. Jag är rastvärd, vilket just nu innebär att ta emot barnen och hålla koll på bygget medan mina kollegor har vårt regelbundna morgonmöte. Tre ungar i åttaårsåldern kommer fram och vi pratar om allt möjligt. Av någon anledning berättar jag för dem att jag i deras ålder bodde i USA.
”Va? Varför är du inte brun då!?” är deras kollektiva reaktion.
Då tänker jag att den här idén om att våra elever, som växer upp i en bullerbyvärld där nästan alla kan räknas till den övre medelklassen, skulle ha det lättare för sig än jämnåriga i förorten är en grov överdrift baserad på en hyfsat skev kunskapssyn. Tänker man att mångfald, kulturell förståelse och förmågan att kunna interagera med oliktänkande är något som skolan ska ge så tror jag att vi skulle ha helt andra definitioner för vad som karaktäriserar en problemskola. Exempelvis skulle skolor där barnen tror att alla från andra länder ser likadana ut kanske vara en sån.
Kommentera