Plötsligt har jag professionella planer som sträcker sig fram till 2015. Inte illa. Med det i bakhuvudet har jag idag funderat på min framtid.
Som en del av dagens lunchrast har jag varit rastvärd. En lugn fredag med många sjuka (färre elever på skolan), strålande sol och allmänt skön stämning. Jag passade på att investera en del tid i tvåorna som efter sommaren blir treor och därmed mina. Jag har känt dem och beundrat dem sen de gick i förskoleklassen. De är inga främlingar. Faktum är att jag var deras lärare en kort period under deras förskoleklassår. Jag minns hur jag då ägnade mycket tid åt att fundera på hur coolt det kommer att vara att, när de är 12 och redo att lämna vår skola, kunna säga att ’jag har känt och jobbat med de här barnen halva deras liv’. Det finns något stort i det.
Formellt sett börjar vår formella överlämning i typ april. I min mening är det för sent. Om det är något jag har lärt mig av att jobba med barn så är det att autentiska undervisningsrelationer kräver mer än ett par träffar utspridda över två månader.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera