Jag brukar sakna jobbet framåt slutet av lov. Så har jag alltid känt. Jag ser det som ett positivt tecken. Min saknad vittnar om en hunger, tänker jag.
Samtidigt är det första dagen efter ett lov och jag har verkligen haft lov. Färre interaktioner med kidsen via Instagram, Facebook, Wordfeud, Minecraft, i klassrummet eller vad det än må vara. Så något av det första jag möts av är en kille från parallellklassen som jag sällan möter i skolan men oftare på nätet.
Meh! Du loggar ju aldrig in längre. säger han. Jag inser att det är en konsekvens av hur vi vanligtvis kommunicerar. Det här med att underhålla en undervisningsrelation är inte alldeles enkelt eftersom det inte följer samma mönster som ett schema.
Lov i skolan innebär inte relationslov. Tydligen är det tvärtom.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
