I linje med #skolchatt (på twitter) som för några veckor sedan handlade om misslyckanden så tänkte jag börja skriva mer om saker jag har misslyckats med och vad jag har lärt mig av det.
”Du har kort stubin Killfröken, det har X sagt till Y” berättar min kollega. Hon jobbar delvis med skolutveckling på kommunnivå och har på den vägen hamnat på den lokala högstadieskolan där mina fd elever hamnar när de vuxit ur kostymen hos oss. Där har kollegan mött Y, högstadieskolans kanske mest uppskattade lärare som nu har mina fd elever – däribland X.
Blotta tanken på att X och Y diskuterar mig som lärare och mina professionella tillkortakommanden känns obekvämt. Att Y sen har haft anledning att nämna det för min kollega gör mig faktiskt lite illamående. Och fruktansvärt osäker.
Vilken bild har de av mig? Vilka kommer de sprida den till? Vad har jag gjort för att stämplas med en kort stubin? (Egentligen upplever jag mig själv som rätt tålmodig…) Vad kan jag göra för att ändra deras uppfattning? Kan jag det?
Jag brottas med att å ena sidan se min fd eleves perspektiv och ta hens åsikter på allvar och å andra sidan känns det så förbaskat fel och orättvist.
När jag blir osäker så blir jag en sämre lärare. Det är ett generellt samband jag har upptäckt. Kanske är det därför jag försöker undvika de situationerna. Samtidigt vore det att göra livet för enkelt. För det lättaste sättet att slippa bli ifrågasatt är att stänga in sig i sitt klassrum och aldrig samverka med andra. Aldrig samarbeta och definitivt aldrig visa vad som händer i mitt klassrum. Så brukade läraryrket vara. Och om det är något jag har lärt mig av hela den här historien så är det detta: Bara för att man tror sig vara en öppen, samarbetande och samlärande lärare så betyder inte det att man alltid kommer att vara så. Det finns alltid saker runt omkring som kan få dig att vilja dra dig tillbaka. Låt bli det! Bara låt bli det!
Fast att det är något av det som påverkat mig mest under den senaste veckan som har gått så får man bara släppa det och tänka att det förhoppningsvis finns fler som tycka precis tvärtom.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera